Gyllene Flottan
1 affiche :
- notice : Image (fixe ; à 2 dimensions)
- notes :
- descriptif :
[ texte (du 23 avril 1970 "Pendez haut les staliniens") ; photo (Budapest 1956) ]
- texte :
Häng stalinisterna högt
Den leda och den tomhet som bemäktigat sig varje ännu bestående ting samt den vaga föraningen av något okänt, är det tecken som visar att något nytt är på väg.
G. W. F. Hegel[foto :] En stalinistisk säkerhetspolis i Budapest 1956 - en av dessa blodrosor med vilka det ungerska proletariatet smyckade sin revolutionära fest.
Frågan om makten är den fråga inför vilken mänskligheten står, som har någon som helst betydelse. Alla andra frågor måste återföras på den och det är den som hela den moderna världens organisation avser att dölja. Över hela planetens yta och i livets alla yttringar råder samma förhållande : de "evigt" härskande minoriteterna programmerar alla människors vardagsliv och hänvisar det till deras passiva konsumtion. Det alienerade och alienerande arbetet fyller varje människas existens med tomhet, reducerar livet till blott och bart överlevande. Kapitalisterna i väst och byråkraterna i öst utgör den gamla världens härskande klasser. Trots skenbara kontroverser balanserar de varandra i sina samfällda strävanden att ackumulera kapital och därmed proletariat.
Detta system är sprunget ur de borgerliga revolutionerna och industrialismen, som också frambragt dess negation : proletariatets revolutionära rörelse som går att fullborda mänsklighetens kamp att göra sig till herre över naturen och sig själv, att förverkliga förnuftet i historien, De proletära revolutioner som sedan mer än hundra år skakat den gamla världen har klart skisserat denna nya samhällsorganisation (Pariskommunen - Ryssland 1905 och 1917 - Spanien 1936 - Ungern 1956) i den allmänna självstyrelsen, idet internationella förverkligandet av arbetarrådens absoluta makt. Överallt där proletärerna gått att förverkliga denna har de besegrats - och det i lika hög grad av den revolutionära ideologin som av den direkta klassfienden. När bolsjevikpartiet 1917 hakade på massornas krav "All makt åt sovjeterna !" innebar emellertid detta (precis som fallet är med vindflöjeln Göran Therborn - denna stalinismens barnsjukdom, dess röda hund - när han vänder de strejkande gruvarbetarnas, av strejkkommittén manipulerade, krav på er. direkt organisationsform i sin motsats genom att gläfsa fram nödvändigheten av att bilda "ett nytt Lenins parti av år 1917") blott dess eget bemäktigande av sovjeterna och möjligheten att på sovjeternas ruiner upprätta en ny statsapparat som ideologiskt rättfärdigades med beteckningen "revolutionär". Ideologin innebär att det revolutionära projektet lösgörs från verkligheten och sin realisering i vardagslivet och blir till en re presentation i tjänst hos en ny härskande klass, de besvärjelser med vilka makten låter omgärda sitt "rationella" förtryck. Den abstraherar med nödvändighet det subjektiva medvetandet till ett manipulerat medvetande, till ett ting. Teori och praktik skiljs åt ännu en gång.
Världen kan bara förstås i sin helhet och den ryska byråkratins manövrar kan bara förstås utifrån insikten att själva den leninistiska organisationsteorin - "Arbetarklassen måste ledas av ett marxist-leninistiskt parti !" - inte avskaffar utan förstärker den gamla världens hierarkiska relationer. Den kontrarevolutionära praktiken inåt - samtliga sovjeters krossande - motsvaras av den kontrarevolutionära praktiken utåt- krossandet av revolutionerna i Kina 1927 och Spanien 1937 (Trotskijs oförmåga att förstå den kontrarevolutionära praktiken i sin helhet förklarar hans egen tragedi och hans anhängares komedi). Stalins "socialism i ett land" är ett ideologiskt uttryck för hans ackumulation i ett land.Iden om en folkfront - som lanserades blott när det passade byråkratin - är den mystifikationens malström, där stalinismen sugit in och förgjort alla ansatser till en proletär världsrevolution. Överallt där en omedelbar proletär revolution var möjlig skulle Stalins vasallpartier bromsa upp den och i stället samarbeta med "radikala demokratiska krafter" - socialdemokratin och småbourgeoisin.Vi känner följderna och vet avsikterna. Det är denna avgörande förfalskning som dagens folkfronter i de underutvecklade länderna, de nationella befrielserörelserna, ärvt och som de - till följd av sin egen teoretiska underutveckling och i frånvaron av en verkligt revolutionär rörelse i de högindustrialiserade länderna - inte förmår förkasta. Men nu liksom alltid får den som slickar klassfienden i röven tonvis med skit i munnen (exempelvis järnvägsstrejken i Pakistan 1966).
Den stalinistiska rörelsen visar upp samma röv idag som för 50 år sedan. Mao har intagit Stalins plats som "rorsman" för den marxist-leninistiska kontrarevolutionens förtrupper. Hans anspråk på att representera revolutionen blir än löjligare, om man betänker att han inte kom till makten tack vare en proletär revolutionär resning utan genom ett regelrätt fälttåg. Maos nationella befrielsekrig var lika revolutionärt som Gustav Vasas fälttåg mot danskarna. Och på samma sätt som i Ryssland konstituerar sig idag den kinesiska byråkratin som en ny härskande klass. Tvingad att förneka sin egen existens som sådan omger sig denna klass med samma ideologiska rökelse som bolsjevikerna, med alla de löjliga uttryck detta tar sig (ledarna framträder i rangordning vid demonstrationer, Mao-dockor inviger brobyg-en, etc). Dagens svenska stalinister i KFML förebådar på intet v is framtiden. Dom är det pajasgäng den etablerade makten så väl behöver för att kunna ge en falsk och alarmerande bild av det öde som hotar den : Revolutionen. I själva verket är de revolutionens raka motsats - deras främsta intresse och självpåtagna plikt är att försvara Staten (i dess kinesiska och albanska varianter), den skenbara mot-ståndaren till det system KFML utger sig för att bekämpa. Men när detta systems verklige fiende ger sig till känna i form av den rörelse vi de senaste åren sett födas i de högindustrialiserade länderna (ockupationsrörelsen i Frankrike - vilda strejker överallt - kravallerna i USA - arbetsvägrande mods och ungdomsbrottslingar, etc) förmår dom i sitt elände blott vädja om stödjandet av bildandet av ett "arbetarklassens revolutionära kommunistparti", som skall leda folket och etablera "socialismen" och "Arbetarstaten". Den arbetarstat som både vi och Kronstadt-matroserna bara känner alltför väl. Men den här gången är det vi som skjuter först ! Maoschisterna i KFML är inte ens förmögna till den enklaste analys av den moderna världen. Deras kritik av den västerländska kapitalismen utgörs av en utspädd vattvälling med Mao-kinas utrikespolitiska intressen och den hotade småföretagsamhetens dödsrosslingar som främsta ingredienser ( sålunda finns det inte längre någon marxism, blott "marxism-leninism" - det finns ingen kapitalism, blott "monopolkapitalism"). Saknar man helhetsbegreppet saknar man allt . Det enda som för maoisterna återstår är den röda suggan på rockuppslaget, den enfaldiga självuppgivelsens karaktäristiska kännetecken. I sin idémässiga kräftgång har KFML till slut hamnat i drottning Viktorias armar : disciplin ("ordning i ledet, fyra och fyra !") och offervilja ("Tjäna folket !") återuppstår som dygder i en värld, som för länge sedan upplöst alla värden.
Hela raden av övriga vänsteristschatteringar - med undantag för några nybildade anarkistgrupper som verkar gå mot en allt snabbare radikalisering - döms i ett enda slag ut av sin totala tolerans mot och undfallenhet inför KFML. De är bara gradvisa återspeglingar av den kompletta enfald, som utgör KFML:s grundval. Plågade som de är av sin oförmåga att förstå den moderna världen, längtar de bara efter att ge upp andan och uppslukas av den senaste religionen (ett liv i Mao). De "vackraste" exemplen på denna stupiditetens lojalitet är FNL-rörelsen och Röd front-demonstrationerna 1:a maj. FNL i Vietnam är ett klassiskt exempel på folkfronten och denna har samma innebörd och verkan som överallt annars : klassamarbetet är dess grundval och i dess hägn utvecklar sig en ny byråkratisk stat, som vänstern vill ha oss att erkänna - som om det inte räckte med förödmjukelsen att varje dag behöva erkänna den svenska statens plågsamma existens. FNL:s respekt för diplomatiska avtal är lika stor som FN:s. Föreställningen att motsättningen mellan imperialistiska och "socialistiska" stater skulle vara den axel kring vilken revolutionen rör sig är den skygglapp som får vänstern att ersätta klasskampen med folkfronten, hindrar den från att se det som historien gör alltmer pinsamt klart : den grundläggande konflikten står nu som alltid mellan proletärerna i alla länder och the United States of the World, på vars baner PRR lyser som den sista stjärnan. Den svenska FNL-rörelsen är det förvirringens unkna drivhus där KFML hoppas kunna odla upp en stalinistisk mutation av rödbetor och kålrötter. En gång om året ställer vänstern ut sin teoretiska underutveckling till beskådande på gatan. I Röd front-tåget - denna dumhetens långa marsch - får vi se hela raden av småkultingar dia samma gamla suggas skrumpna spenar - och det med risk att bli uppätna (trotskister som tågar under Stalins porträtt !). På samma sätt som det socialdemokratiska 1:a majtåget representerar arbetarrörelsens fullbordade nederlag i det förflutna, representerar Röd front endast det nederlag som den revolutionära rörelsen måste omöjliggöra i framtiden.
Vänsterns ömklighet gör att den endast kan värva proselyter ur studentmiljön. I en tid då redan grundskoleeleverna skrattar ut sina lärare, är studenterna de enda som tar sina studier på allvar. På vardagslivets nivå finner de sig väl till rätta med att spela sin hunsade roll som studenter och ifrågasätter, all muntlig opposition till trots, aldrig Universitetet. Det hybrida slagordet "studera för att göra revolution" avslöjar vad dessa vänsterkonsumenter menar både med studier och med revolution. Dom satsar på två hästar. Dels drömmer dom om att som det framtida socialistiska samhällets vetenskapligt garanterade byråkrater administrera "Arbetarstaten". Och blir det ingen revolution, så som dom tänker sig den, har de ju alltid en lönegrad att göra anspråk på. Men vi kan försäkra dom : inget av dessa kadaver kommer i mål. Dom kan lika gärna gå och hänga sig - det enda de kommer att gå miste om är det mediokra överlevande de nu så stolt och hjältemodigt genomlider och den långt kvalfullare död de går till mötes, då den proletära revolutionens Pegasus går in på upploppet. Alla vänsterns bongar kan vi redan nu lösa in mot några buntar rep.
Ett teoretiskt och praktiskt förintande av stalinismen måste vara den självklara förutsättningen för den moderna revolutionära rörelsen. Den måste som mål och medel ha den allmänna självstyrelsen, den måste konsekvent och radikalt fullfölja det internationella förverkligandet av arbetarrådens absoluta makt. Ner med det stalinistiska aset och de rekupererande smågrupperna ! Mänskligheten blir inte lycklig förrän den siste byråkraten dinglar 1 den siste kapitalistens tarmar.
23 april 1970
Gyllene Flottan
Box 19 104 — 104 32 Stockholm 19
[Häng stalinisterna högt]
[Häng stalinisterna högt]. — Stockholm : Gyllene Flottan, . — 1 affiche (impr. photoméc.) : n. et b. ; 42 × 29 cm.
sources :