Catégories : 1b — Illustration… - 4a — Lieu de l’édition - 4b1 — Nom de l’éditeur (org. éditrice, ...) - 4c1 — date de parution - 4d — Nom de l’imprimeur - Affiches par pays - Lieux d’archivages - Liste des thèmes - Géographie, géopolitique et Histoire - Noms cités (± liste positive) - Presse citée - Symboles - Vie des mouvements

parti politique

 

Thesaurus :
catalogue lausanne
catalogue marseille
Cartoliste
Archives du Monde libertaire
Bibliothèque du CCL (Lille)

 

Affichage par année ⇒

15 affiches :

 

    [Travailleurs ! Voter pour les partis, c’est voter pour l’État corrupteur et corrompu]

    notice :
    Image (fixe ; à 2 dimensions)
    [    Travailleurs ! Voter pour les partis, c’est voter pour l’État corrupteur et corrompu]. — Paris : FA__ [1] (Fédération anarchiste : 1945-1953) : Le Libertaire (1944-1956), (ICC (Imprimerie Centrale du Croissant)). — 1 affiche (impr. photoméc.) : n. et b. ; 60 × 51 cm.
    • Affiches par pays  : France
    • Lieux d’archivages  : CIRA (Lausanne)
    • Liste des thèmes  : action directe  ; colonialisme  ; délégation de pouvoir (élections)  ; parti politique  ; syndicalisme
    • Géographie, géopolitique et Histoire  :
    • Noms cités (± liste positive)  : Martin, René
    • Presse citée  : Libertaire (1944-1956), le
    • Vie des mouvements  : journal mural
    notes :
    descriptif :


    [ texte ]

    texte :

    Fédération anarchiste

    Travailleurs

    Des méthodes d’expression étatique viennent d’être adoptées sous le nom de Constitution, au milieu de l’indifférence et du dégoût général.

    Les politiciens de toutes nuances vous appellent de nouveau à participer à la comédie qui doit leur laisser, pendant cinq ans, les mains libres pour continuer leurs tripatouillages et maintenir leur régime de corruption.

    L’appétit de la classe dominante ne peut plus trouver d’aliments que par l’utilisation intensive des rouages de l’État.

    L’État tend de plus en plus à se substituer au capitalisme privé dans la direction de l’économie par la généralisation de nationalisations équivoques.

    L’État tente de contrôler toutes les formes de la pensée par ses organismes culturels, ses partis politiques, sa presse pourrie, sa CGT.

    L’État maintient par la brutalité sa domination sur les peuples coloniaux pour s’assurer des bases en vue du futur carnage.

    Voter pour les Partis, c’est voter pour l’État corrupteur et corrompu.

    Boycotter les élections, ce n’est pas abandonner la lutte, c’est dénoncer la naïveté du système parlementaire générateur d’illusions qui détournent les travailleurs de la seule forme de lutte efficace à laquelle les appellent les anarchistes :

    L’action directe

    pour la gestion de la production et de la répartition par les travailleurs eux-mêmes.

    Adhérer à la Fédération anarchiste, 145, quai de Valmy, Paris Xe — Lisez chaque semaine, Le Libertaire

    Impr. gérant : R. Martin — Cette affiche doit être timbrée à 4 francs et rayée d’un trait de couleur — [marque d’imprimerie] Impr. Centr. du Croissant - 19, rue de Croissant, Paris

    sources :

    Vu dans Le Monde libertaire, n° 1638 (2-8 juin 2011), p. 18. L’affiche semble de 1947 d’après cet article, mais est plutôt de 1946 (élections législatives du 10 novembre). Elle semble être imprimée au nom d’un numéro du Libertaire. Il existe un reproduction de cette affiche (l’exemplaire du CIRA Lausanne, par exemple).

    Affiche parue en dernière page dans Le Libertaire n° 53 (1er novembre 1946, 50e année, 5e série).



    [La tragique liste ne s’arrête pas là...]

    notice :
    Image (fixe ; à 2 dimensions)
    [    La tragique liste ne s’arrête pas là...]. — [S.l.] : [s.n.], (ICC (Imprimerie Centrale du Croissant)). — 1 affiche (impr. photoméc.), coul. (une  : noir , papier jaune ) ; 42 × 27 cm.
    • Affiches par pays  :
    • Lieux d’archivages  : CIRA (Lausanne)
    • Liste des thèmes  : parti politique
    • Géographie, géopolitique et Histoire  : Espagne
    • Noms cités (± liste positive)  :
    • Presse citée  :
    • Vie des mouvements  : journal mural
    notes :
    descriptif :


    [ texte (journal mural) ]

    texte :

    La tragique liste ne s’arrête pas là...

    Des informations qui nous sont parvenues après la publication de ce résumé font état d’une nouvelle série de crimes commis par les franquistes.

    ENCORE HUIT FUSILLES A OCAÑA

    Les antifranquistes dont les noms suivent :
    Eugenio Parra Rubio, Manuel Villalobos Villamuelas, Rogelio Garcia, Pedro Martînez Magro, B. Calero Vàzquez, Daniel Elola Gômez, Luciano Arroyo Coblanque, Felix Gômez Casares,
    qui figurent sur le tableau ci-joint, des condamnés à mort, ont été assassinés dans le bagne d’Ocaña, le 21 août 1948. On ne l’a su à l’extérieur que le 10 septembre. Franco n’a osé publier avant cette date aucun communiqué sur le crime que ses hommes avaient commis dans le plus profond secret.

    Ceci fait craindre que le même danger, grave et imminent, ne pèse sur tous les autres antifranquistes espagnols condamnés à mort ou sur le point de l’être à la suite des pétitions fiscales de peine capitale dont ils sont l’objet.

    NOUVELLES PÉTITIONS DE PEINE DE MORT

    Le soi-disant « procès » contre José SATUE s’est ouvert à Madrid le 25 août. Il est inculpé d’avoir dirigé la réorganisation de l’Union Générale des Travailleurs Espagnols. Piétinant toutes les normes juridiques, le juge spécial militaire requiert contre lui la peine de mort. Compte tenu des méthodes fascistes utilisées par Franco — l’assassinat des huit antifranquistes sus-mentionnés en est une nouvelle preuve — il y a lieu d’affirmer que les plus graves dangers pèsent sur la vie de José Satué et de ses compagnons.

    ARRESTATIONS MASSIVES

    Ces derniers temps, la police franquiste a pratiqué, dans la Galice espagnole, des arrestations massives de citoyens, républicains ou simplement « suspects » de l’être. Parmi les détenus se trouvent :
    José Gômez Gayoso, instituteur ; Antonio Seoane, ouvrier ; Juan Romero Ramos, ouvrier ; José Bar trina, médecin ; José Ramôn Diaz, tailleur ; José Rodriguez Campos, ouvrier ; Juan Martînez, paysan.

    On compte également. parmi les détenus, quatre femmes :
    Maria Blâzquez, Clementina Gallego, Carmen Orozco et Josefina Gonzâlez Cudeiro.

    Tous ont été et sont soumis pur la police à de brutales torture. On éprouve de sérieuses craintes pour leur vie.

    ASSASSINES PAR LA « LOI DES ÉVASIONS » OU LES TORTURES

    Pendant ce temps, c’est-à-dire au cours des semaines qui se sont écoulées entre la publication du résumé ci-joint et le 1er octobre, de nouveaux crimes ont été commis par la Garde civile parmi les paysans.

    En voici une liste de ceux dont la nouvelle est parvenue à notre connaissance :

    Noms et circonstances Date Lieu
    Eugenio Rueda VEROZAN
    Arrêté sous l’inculpation d’aider les « guerrilleros ». Après être soumis à de brutales tortures, il fut sorti du cachot et assassiné par l’application de la « loi des évasions »    		 2 septembre 1948 Coruña
    Manuel RODRIGUEZ
    Assassiné par la Garde Civile qui fit feu sans préavis sur un groupe de paysans qui rentraient de leurs travaux    		 2 septembre Coruña
    Trois paysans
    Assassinés par la Garde Civile alors qu’ils rentraient de leurs champs    		  5 septembre Lugo (province)
    Justino ISABEL et Florencio MARTIN
    Arrêtés sous l’inculpation d’aider les « guerrilleros ». Après être soumis à de brutales tortures, ils furent sortis du cachot et assassinés dans la campagne    		  13 septembre  Ciudad Real (province)
    José NOSTEIRO
    Assassiné par la Garde Civile par l’application de la « loi des évasions » à cause de ses idées républicaines    		  15 septembre  Tuiriz (Pontevedra)
    Antonio ARAGON
    Assassiné à cause de son hostilité au régime de Franco ; la « loi des évasions » fut appliquée contre lui    		  15 septembre Alhaurin el Grande (Málaga)
    Deux paysans
    Assassinés par la Garde Civile sous prétexte qu’elle les soupçonnait d’aider les « guerrilleros »    		 16 septembre Zalamea (Badajoz)
    Guillermo ALVAREZ et Julio PRADA
    Assassinés par la Garde Civile. Ils avaient été arrêtés sous l’inculpation d’aider les « guerrilleros »    		  16 septembre  Puente dt-Domingo Florez (Leon)
    Manuel VELA
    Arrêté, il fut brutalement torturé jusqu’à la mort par la police ; son cadavre fut ensuite pendu au cachot du Commissariat pour simuler un suicide    		  16 septembre  Santander
    Rafael QUEIADA et Antonio GOMEZ
    Arrêtés alors qu’ils travaillaient dans une ferme, sous l’inculpation d’aider les « guerrilleros » ; ils furent assassinés avant d’être arrivés au poste    		  16 septembre  Adamuz (Cordoba)
    Fernando GALLEGO
    Accusé d’être en liaison avec les « guerrilleros », il était conduit au poste et fut assassiné en chemin    		  18 septembre  Villanueva del Duque (Cordoba)
    Salvador Giménez GARCIA et Salvador Herrera RUEDA
    Assassinés par la Garde Civile qui appliqua contre eux la « loi des évasions » sous prétexte qu’ils étaient « suspects »    		  22 septembre  Cartarna (Málaga)
    Leonardo GONZALEZ
    Assassiné par un caporal de la Garde Civile, nommé Morado Rico    		  22 septembre  Horta (Lugo)
    Francisco Revilla MARTIN
    Arrêté sous l’inculpation d’aider les « guerrilleros ». Après de barbares tortures, les gardes le sortirent à la campagne pour faire soi-disant une « reconnaissance des campements des républicains », et l’assassinèrent    		  23 septembre  Motilla del Palancar

    Edition de « MUNDO OBRERO ». — Paris, 7 octobre 1948.
    Le Directeur-Gérant : F. Fernandez-Lavin, 15, rue Montmartre, Paris (1er).

    ICC, 13, rue de la Grange-Batelière, Paris (9e)

    sources :

    Journal mural publié par le Parti communiste espagnol (PCE), liste de personnes assassinées et arrêtées par les franquistes.
    Mention de responsabilité : Mundo Obrero.



    [Häng stalinisterna högt]

    notice :
    Image (fixe ; à 2 dimensions)
    [    Häng stalinisterna högt]. — Stockholm : Gyllene Flottan, . — 1 affiche (impr. photoméc.) : n. et b. ; 42 × 29 cm.
    • Affiches par pays  : Suède
    • Lieux d’archivages  : CIRA (Lausanne)
    • Liste des thèmes  : marxisme  ; parti politique
    • Géographie, géopolitique et Histoire  : Hongrie
    • Noms cités (± liste positive)  :
    • Presse citée  :
    • Vie des mouvements  :
    notes :
    descriptif :


    [ texte (du 23 avril 1970 "Pendez haut les staliniens") ; photo (Budapest 1956) ]

    texte :

    Häng stalinisterna högt

    Den leda och den tomhet som bemäktigat sig varje ännu bestående ting samt den vaga föraningen av något okänt, är det tecken som visar att något nytt är på väg.
    G. W. F. Hegel

    [foto :] En stalinistisk säkerhetspolis i Budapest 1956 - en av dessa blodrosor med vilka det ungerska proletariatet smyckade sin revolutionära fest.

    Frågan om makten är den fråga inför vilken mänskligheten står, som har någon som helst betydelse. Alla andra frågor måste återföras på den och det är den som hela den moderna världens organisation avser att dölja. Över hela planetens yta och i livets alla yttringar råder samma förhållande : de "evigt" härskande minoriteterna programmerar alla människors vardagsliv och hänvisar det till deras passiva konsumtion. Det alienerade och alienerande arbetet fyller varje människas existens med tomhet, reducerar livet till blott och bart överlevande. Kapitalisterna i väst och byråkraterna i öst utgör den gamla världens härskande klasser. Trots skenbara kontroverser balanserar de varandra i sina samfällda strävanden att ackumulera kapital och därmed proletariat.

    Detta system är sprunget ur de borgerliga revolutionerna och industrialismen, som också frambragt dess negation : proletariatets revolutionära rörelse som går att fullborda mänsklighetens kamp att göra sig till herre över naturen och sig själv, att förverkliga förnuftet i historien, De proletära revolutioner som sedan mer än hundra år skakat den gamla världen har klart skisserat denna nya samhällsorganisation (Pariskommunen - Ryssland 1905 och 1917 - Spanien 1936 - Ungern 1956) i den allmänna självstyrelsen, idet internationella förverkligandet av arbetarrådens absoluta makt. Överallt där proletärerna gått att förverkliga denna har de besegrats - och det i lika hög grad av den revolutionära ideologin som av den direkta klassfienden. När bolsjevikpartiet 1917 hakade på massornas krav "All makt åt sovjeterna !" innebar emellertid detta (precis som fallet är med vindflöjeln Göran Therborn - denna stalinismens barnsjukdom, dess röda hund - när han vänder de strejkande gruvarbetarnas, av strejkkommittén manipulerade, krav på er. direkt organisationsform i sin motsats genom att gläfsa fram nödvändigheten av att bilda "ett nytt Lenins parti av år 1917") blott dess eget bemäktigande av sovjeterna och möjligheten att på sovjeternas ruiner upprätta en ny statsapparat som ideologiskt rättfärdigades med beteckningen "revolutionär". Ideologin innebär att det revolutionära projektet lösgörs från verkligheten och sin realisering i vardagslivet och blir till en re presentation i tjänst hos en ny härskande klass, de besvärjelser med vilka makten låter omgärda sitt "rationella" förtryck. Den abstraherar med nödvändighet det subjektiva medvetandet till ett manipulerat medvetande, till ett ting. Teori och praktik skiljs åt ännu en gång.

    Världen kan bara förstås i sin helhet och den ryska byråkratins manövrar kan bara förstås utifrån insikten att själva den leninistiska organisationsteorin - "Arbetarklassen måste ledas av ett marxist-leninistiskt parti !" - inte avskaffar utan förstärker den gamla världens hierarkiska relationer. Den kontrarevolutionära praktiken inåt - samtliga sovjeters krossande - motsvaras av den kontrarevolutionära praktiken utåt- krossandet av revolutionerna i Kina 1927 och Spanien 1937 (Trotskijs oförmåga att förstå den kontrarevolutionära praktiken i sin helhet förklarar hans egen tragedi och hans anhängares komedi). Stalins "socialism i ett land" är ett ideologiskt uttryck för hans ackumulation i ett land.Iden om en folkfront - som lanserades blott när det passade byråkratin - är den mystifikationens malström, där stalinismen sugit in och förgjort alla ansatser till en proletär världsrevolution. Överallt där en omedelbar proletär revolution var möjlig skulle Stalins vasallpartier bromsa upp den och i stället samarbeta med "radikala demokratiska krafter" - socialdemokratin och småbourgeoisin.Vi känner följderna och vet avsikterna. Det är denna avgörande förfalskning som dagens folkfronter i de underutvecklade länderna, de nationella befrielserörelserna, ärvt och som de - till följd av sin egen teoretiska underutveckling och i frånvaron av en verkligt revolutionär rörelse i de högindustrialiserade länderna - inte förmår förkasta. Men nu liksom alltid får den som slickar klassfienden i röven tonvis med skit i munnen (exempelvis järnvägsstrejken i Pakistan 1966).

    Den stalinistiska rörelsen visar upp samma röv idag som för 50 år sedan. Mao har intagit Stalins plats som "rorsman" för den marxist-leninistiska kontrarevolutionens förtrupper. Hans anspråk på att representera revolutionen blir än löjligare, om man betänker att han inte kom till makten tack vare en proletär revolutionär resning utan genom ett regelrätt fälttåg. Maos nationella befrielsekrig var lika revolutionärt som Gustav Vasas fälttåg mot danskarna. Och på samma sätt som i Ryssland konstituerar sig idag den kinesiska byråkratin som en ny härskande klass. Tvingad att förneka sin egen existens som sådan omger sig denna klass med samma ideologiska rökelse som bolsjevikerna, med alla de löjliga uttryck detta tar sig (ledarna framträder i rangordning vid demonstrationer, Mao-dockor inviger brobyg-en, etc). Dagens svenska stalinister i KFML förebådar på intet v is framtiden. Dom är det pajasgäng den etablerade makten så väl behöver för att kunna ge en falsk och alarmerande bild av det öde som hotar den : Revolutionen. I själva verket är de revolutionens raka motsats - deras främsta intresse och självpåtagna plikt är att försvara Staten (i dess kinesiska och albanska varianter), den skenbara mot-ståndaren till det system KFML utger sig för att bekämpa. Men när detta systems verklige fiende ger sig till känna i form av den rörelse vi de senaste åren sett födas i de högindustrialiserade länderna (ockupationsrörelsen i Frankrike - vilda strejker överallt - kravallerna i USA - arbetsvägrande mods och ungdomsbrottslingar, etc) förmår dom i sitt elände blott vädja om stödjandet av bildandet av ett "arbetarklassens revolutionära kommunistparti", som skall leda folket och etablera "socialismen" och "Arbetarstaten". Den arbetarstat som både vi och Kronstadt-matroserna bara känner alltför väl. Men den här gången är det vi som skjuter först ! Maoschisterna i KFML är inte ens förmögna till den enklaste analys av den moderna världen. Deras kritik av den västerländska kapitalismen utgörs av en utspädd vattvälling med Mao-kinas utrikespolitiska intressen och den hotade småföretagsamhetens dödsrosslingar som främsta ingredienser ( sålunda finns det inte längre någon marxism, blott "marxism-leninism" - det finns ingen kapitalism, blott "monopolkapitalism"). Saknar man helhetsbegreppet saknar man allt . Det enda som för maoisterna återstår är den röda suggan på rockuppslaget, den enfaldiga självuppgivelsens karaktäristiska kännetecken. I sin idémässiga kräftgång har KFML till slut hamnat i drottning Viktorias armar : disciplin ("ordning i ledet, fyra och fyra !") och offervilja ("Tjäna folket !") återuppstår som dygder i en värld, som för länge sedan upplöst alla värden.

    Hela raden av övriga vänsteristschatteringar - med undantag för några nybildade anarkistgrupper som verkar gå mot en allt snabbare radikalisering - döms i ett enda slag ut av sin totala tolerans mot och undfallenhet inför KFML. De är bara gradvisa återspeglingar av den kompletta enfald, som utgör KFML:s grundval. Plågade som de är av sin oförmåga att förstå den moderna världen, längtar de bara efter att ge upp andan och uppslukas av den senaste religionen (ett liv i Mao). De "vackraste" exemplen på denna stupiditetens lojalitet är FNL-rörelsen och Röd front-demonstrationerna 1:a maj. FNL i Vietnam är ett klassiskt exempel på folkfronten och denna har samma innebörd och verkan som överallt annars : klassamarbetet är dess grundval och i dess hägn utvecklar sig en ny byråkratisk stat, som vänstern vill ha oss att erkänna - som om det inte räckte med förödmjukelsen att varje dag behöva erkänna den svenska statens plågsamma existens. FNL:s respekt för diplomatiska avtal är lika stor som FN:s. Föreställningen att motsättningen mellan imperialistiska och "socialistiska" stater skulle vara den axel kring vilken revolutionen rör sig är den skygglapp som får vänstern att ersätta klasskampen med folkfronten, hindrar den från att se det som historien gör alltmer pinsamt klart : den grundläggande konflikten står nu som alltid mellan proletärerna i alla länder och the United States of the World, på vars baner PRR lyser som den sista stjärnan. Den svenska FNL-rörelsen är det förvirringens unkna drivhus där KFML hoppas kunna odla upp en stalinistisk mutation av rödbetor och kålrötter. En gång om året ställer vänstern ut sin teoretiska underutveckling till beskådande på gatan. I Röd front-tåget - denna dumhetens långa marsch - får vi se hela raden av småkultingar dia samma gamla suggas skrumpna spenar - och det med risk att bli uppätna (trotskister som tågar under Stalins porträtt !). På samma sätt som det socialdemokratiska 1:a majtåget representerar arbetarrörelsens fullbordade nederlag i det förflutna, representerar Röd front endast det nederlag som den revolutionära rörelsen måste omöjliggöra i framtiden.

    Vänsterns ömklighet gör att den endast kan värva proselyter ur studentmiljön. I en tid då redan grundskoleeleverna skrattar ut sina lärare, är studenterna de enda som tar sina studier på allvar. På vardagslivets nivå finner de sig väl till rätta med att spela sin hunsade roll som studenter och ifrågasätter, all muntlig opposition till trots, aldrig Universitetet. Det hybrida slagordet "studera för att göra revolution" avslöjar vad dessa vänsterkonsumenter menar både med studier och med revolution. Dom satsar på två hästar. Dels drömmer dom om att som det framtida socialistiska samhällets vetenskapligt garanterade byråkrater administrera "Arbetarstaten". Och blir det ingen revolution, så som dom tänker sig den, har de ju alltid en lönegrad att göra anspråk på. Men vi kan försäkra dom : inget av dessa kadaver kommer i mål. Dom kan lika gärna gå och hänga sig - det enda de kommer att gå miste om är det mediokra överlevande de nu så stolt och hjältemodigt genomlider och den långt kvalfullare död de går till mötes, då den proletära revolutionens Pegasus går in på upploppet. Alla vänsterns bongar kan vi redan nu lösa in mot några buntar rep.

    Ett teoretiskt och praktiskt förintande av stalinismen måste vara den självklara förutsättningen för den moderna revolutionära rörelsen. Den måste som mål och medel ha den allmänna självstyrelsen, den måste konsekvent och radikalt fullfölja det internationella förverkligandet av arbetarrådens absoluta makt. Ner med det stalinistiska aset och de rekupererande smågrupperna ! Mänskligheten blir inte lycklig förrän den siste byråkraten dinglar 1 den siste kapitalistens tarmar.

    23 april 1970

    Gyllene Flottan

    Box 19 104 — 104 32 Stockholm 19

    sources :
     









    [Repas gratuit pour tous et toutes, dimanche 24 juin 2012]

    notice :
    Image (fixe ; à 2 dimensions)
    [    Repas gratuit pour tous et toutes, dimanche 24 juin 2012]. — Besançon : Food not bombs : Resto Trottoir (Besançon), . — 1 affiche (impr. photoméc.) : n. et b. ; x × y cm.
    • Affiches par pays  : France
    • Lieux d’archivages  :
    • Liste des thèmes  : alimentation  ; parti politique
    • Géographie, géopolitique et Histoire  : Canada
    • Noms cités (± liste positive)  :
    • Presse citée  :
    • Vie des mouvements  : repas, cantine, …
    notes :
    descriptif :


    [ texte ; dessin (volutes menant à des slogans) ]

    texte :

    Resto Trottoir

    collectif Food not bombs, Besançon
    blog : restotrottoir.blogspot.com

    Dim. 24 kuin 2011

    Repas gratuit pour tous et toutes !

    Dès 12 h 30 place Marulaz

    Repas végétalien issu de récupérations

    + zone de gratuité : vêtements, chaussures, objets, libres, jouets…
    + infokiosque : tracts et brochures… discussions, échanges…
    + venez avec des jeux, des instruments, des animations !

    Il pleut ou neige fortement : cherchez-nous quai Vauban ou aux Arènes

    Soutenons les manifestations populaires du Québec !

    Le carré rouge québecois !

    « La moitié des libéraux sont bons à rien, les autres sont prêts à tout ! »
    « Un peuple instruit ne sera jamais soumis ! »
    « Les politiciens ont peur du peuple, nous n’avons pas peur d’eux ! »
    « Le combat est avenir ! »

    Nous rejoindre : place Marulaz : participer à l’installation (11 h 30) et au repas…

    Participer librement : venir à la réunion d’organisation (pour participer à la diffusion de l’information, à la collecte, à la cuisine) : chaque premier mercredi de chaque mois à 19 h à la librairie L’Autodidacte au 5 de la rue Marulaz.

    Nous contacter : par mail : resto-trottoir@herbesfolles.org

    Papier recyclé le plus qu’on peut. Imprimerie spéciale. À coller où on peut ! À ne pas jeter sur la voie publique.

    sources :

    https://restotrottoir.blogspot.com/2012/06/resto-trottoir-de-juin.html