drapeau rouge et noir ⚐/⚑

 

Le drapeau rouge et noir (« rojo y negro ») est la référence anarcho-syndicaliste depuis la CNT espagnole [1]. Les couleurs sont disposées de part et d’autre d’une diagonale. Nous avons suivi les usages de l’héraldique pour la description des drapeaux et aussi du fond [2] des affiches qui reprennent ces couleurs (notamment la CNT et Alternative libertaire).

Les couleurs se lisent de haut en bas (puis de gauche à droite) :
- « taillé » (/), pour une diagonale montante ;
- « tranché » (\), pour une diagonale descendante ;
- il serait « parti » (|), si les couleurs étaient séparées verticalement ; « coupé » (—), horizontalement.

Au moins 35 cartes postales anarchistes parues avec ce nom. Voir sur Cartoliste.

Notes

[1De fait, lorsqu’une deuxième couleur est utilisée, il s’agit souvent du rouge. Ainsi, ce site recense 2153 affiches en deux couleurs, dont 1625 en rouge et noir (sur papier blanc ou autre).

[2Vous pouvez aussi consulter les affiches dont le fond ou une partie du fond reprend les couleurs tranchées/ taillées « rouge & noire »/« noir & rouge » en rappel du drapeau : fond : drapeau rouge et noir ⚐/⚑.

 

Affichage par année

138 affiches :

 












    [All makt åt arbetarråden]

    notice :
    Image (fixe ; à 2 dimensions)
    [
    All makt åt arbetarråden]. — Jönköping : Fripress, [ca ]. — 1 affiche (impr. photoméc.), coul. (deux  : rouge , noir , papier blanc ) ; 44 × 31 cm.

    • Affiches par pays  : Suède
    • Lieux d’archivages  : CIRA (Lausanne)
    • Liste des thèmes  : conseils ouvriers
    • Géographie, géopolitique et Histoire  :
    • Noms cités (± liste positive)  :
    • Presse citée  :
    • Vie des mouvements  :
    notes :
    descriptif :

    [ texte ; drapeau (tranché rouge et noir) ]

    texte :

    All makt åt arbetarråden

    Ingenstans i världen har folkets stora flertal någon som helst kontroll över de beslut som direkt styr deras liv. De säljer sin arbetskraft medan andra som äger eller kontrollerar produktionsmedlen fördelar välståndet, stiftar lagarna och använder hela statsmaskineriet för att försvara och förstärka sina privilegierade ställningar.

    Arbetarklassens levnadsstandard har förbättrats avsevärt detta år-hundrade. Men varken denna förbättring av levnadsstandarden eller det faktum att produktionsmedlen har förstatligats eller att partier som påstår sig representera arbetarklassen har kommit till makten, har på något grundläggande sätt förändrat arbetarens ställning som arbetare. Det har heller inte givit huvuddelen av mänskligheten någon större frihet utanför produktionen. I öst som i väst förblir kapitalismen samma omänskliga samhällssystem, där den stora majoriteten kommenderas i arbetet och manipuleras i konsumtionen och på fritiden. Propaganda och poliser, fängelser och skolor, traditionella värden och moraluppfattningar tjänar alla till att förstärka fåtalets makt och till att övertyga eller tvinga majoriteten att godta ett brutalt, förödmjukande och irrationellt system. Den »kommunistiska) världen är inte kommunistisk och den »fria » världen är inte fri.

    Fackföreningarna och de traditionella vänsterpartierna bildades för att förändra allt detta. Idag har de integrerats i och är oumbärliga för den rådande utsugningen. De reformistiska fackföreningarna fungerar som medlare på arbetsmarknaden och de politiska partierna utnyttjar arbetarklassens strider och förhoppningar för egna syften.

    För att arbetarklassen skall kunna avskaffa privatkapitalismen i väst och den byråkratiska statskapitalismen i öst och skapa ett frihetligt socialistiskt samhälle (utan frihet innebär socialismen nämligen ingenting), måste den ta saken i egna händer. Den måste förkasta varje hierarkisk organisationsform (av både bolsjevikisk och socialdemokratisk modell) och i stället bilda revolutionära arbetarråd. Arbetarrådet är den enda organisationsform som förkastar den konstruerade skillnaden mellan mål och medel, tanke och handling—den enda form som inte i sig är alienerad.

    Det frihetligt socialistiska samhället måste byggas underifrån. Beslut om produktion och arbete skall fattas av arbetarråd, samman-satta av valda och närsomhelst återkallbara delegater. Beslut inom andra områden kommer att fattas på grundval av vidast möjliga demokrati och rådslag inom folket. Samhällets demokratisering ända ned till grunden—det är arbetarmakt.

    Pariskommunen 1871, sovjeter och fabrikskommittéer i Ryss-land 1917, syndikat i Spanien 1936, råden i Ungern 1956, majrevolten i Frankrike 1968 har redan visat vägen...

    Arbetarmakt genom arbetarråd


    traduction :

    Tout le pouvoir aux conseils ouvriers

    […]


    sources :
     












    [CNT plataforma reivindicativa. Sindicato de metalurgia de la CNT]

    notice :
    Image (fixe ; à 2 dimensions)
    [
    CNT plataforma reivindicativa. Sindicato de metalurgia de la CNT]. — [S.l.] : CNT_ (España), [ ?]. — 1 affiche (impr. photoméc.), coul. (deux  : rouge , noir , texte en défonce , papier blanc ) ; 47 × 67 cm.

    • Affiches par pays  : Espagne
    • Lieux d’archivages  : CIRA (Lausanne)  ; Libreria Anomalia (Roma)  ; UAB (Universitat autònoma de Barcelona)
    • Liste des thèmes  : syndicalisme : anarchosyndicalisme
    • Géographie, géopolitique et Histoire  :
    • Noms cités (± liste positive)  :
    • Presse citée  :
    • Vie des mouvements  :
    notes :
    descriptif :

    CNT plataforma reivindicativa. Sindicato de metalurgia de la CNT

    texte :

    CNT

    Plataforma reivindicativa

    1o. — Amnistía laboral. Reconocimiento de los sindicatos en las empresas. Libertad de asociació, : de expresión u de asambleas en el centro de trabajo.
    2o. — Derecho a la huelga sin restricciones.
    3o. — Supresión del despido libre.
    4o. — Reducción de la jornada laboral a 35 horas semanales, con 48 horas de descanso continuo.
    5o. — Jubilación obligatoria a los 60 años con el 100 por ciento del salario real y voluntaria a los 55 años con el 80 por ciento del salario real. Revisión del mismo cada 4 meses.
    6o. — Supresión inmediata de las horas extras, destajos, prestamismo, pluriempleo, trabajo eventual y ritmos de producción. Cese inmediato de todos los que recibían pensiones de retirados.
    7o. — 30 días de vacaciones ininterrumpidos.
    8o. — Contra los expedientes de crisis, control obrero.
    9o. — 35.000 Ptas. netas de salario mensual y 3 pagas extras al 100 por ciento del salario real. Revisión salarial cada 4 meses. Aprendices : 16-17 años, 70 por ciento del salario sobre la categoría superior.
    10o. — En caso de enfermedad, accidente o viuedad, 100 por ciento salario real revisable según convenio.
    11o. — Ayuda escolar y lactancia : 12.000 Ptas. por hijo al año.
    12o. — Mujer : a igual trabajo, igual salario, e igual categoría.
    13o. — Servicio militar : 50 por ciento salario real durante el tiempo de servicio para los soldados y 100 por ciento del mismo para los casados, a cargo de la empresa.

    [photo de manifestation :]

    La lucha por nuestras reivindicaciones tienen una referencia

    El convenio provincial del metal

    Acude a CNT

    [?] tan solo te ofrece un lugar para luchar por tus reivindicaciones

    Sindicato de Metalurgia


    sources :
     

    [ 1979 ?]

    [ 1979 ?]
    Affiches liées